Veckan på klostret
Jag saknar Taizé något oerhört mycket. Jag saknar oss. Vi var världens bästa gäng, det var vi verkligen. Vi var som en liten familj som hjälpte varandra med allt och hade sjukt kul den tiden vi var där. Jag glömmer aldrig när Ebbas mobil ringer under den heliga tysta stunden under gudstjänsten och jag glömmer inte hur vi smet iväg och la oss på en kulle på klostret och solade. När vi alla samlades i den heliga becken i den tysta trädgården och döpte Jonatan. Det var både vi och tyskar som vad med på dopet. Vad fränt det måste ha varit att blivit döpt där ändå.
Linn varför följde du med på resan förresten ? ja antar att de va för att få umgås med mig;) För hhahaha ja glömmer aldrig när ja kommer in i rummet där vi bodde och jag ser att du börjar typ gråta o jag undrar vad som hänt o du gråter över att du missar en fest i Filipstad. Du vill hem från Frankrike för en fest i Filipstad. hahah du är så knäpp! (Men de är nog därför jag gillar dig så, för du är så knäpp;)
Den gemenskapen vi hade där nere är något jag saknar väldigt ofta. Alla blev annorlunda där nere. Det var väldigt förtrollat faktiskt. Ja kommer ihåg när den sista gudstjänsten var klar och ja visste inte var Emil va, sen efter två timmar kommer han ut från kyrkan o har fortsatt med den tysta stunden. Haha ja man blev lite konstig där nere faktiskt. Men vilken underbar känsla det var. Man bodde med andra människor från hela världen och man kunde vara precis hur konstig som helst utan att någon brydde sig. Jag skulle vilja åka dit igen. få uppleva allt det där ännu en gång.
Sista natten var så fantastisk när vi gick in i kyrkan fick alla ljus och efter det kommer små barn in i kyrkan och börjar skicka en låga vidare till alla runtomkring sen var hela kyrkan upplyst av ljus- så vackert. Efter mässan fick man gå och prata med munkarna som skulle hjälpa en att vägleda en i livet, om man hade livsfrågor gick man till dom.
Resan till Taizé fick mig att se världen på ett annat sett. Vi klarar oss så himla bra med bara varandra, det behövs inte mycket annat för att få ett lyckligt liv. Vänner är det finaste vi har.
Här kommer några bilder från resan ;
Linn varför följde du med på resan förresten ? ja antar att de va för att få umgås med mig;) För hhahaha ja glömmer aldrig när ja kommer in i rummet där vi bodde och jag ser att du börjar typ gråta o jag undrar vad som hänt o du gråter över att du missar en fest i Filipstad. Du vill hem från Frankrike för en fest i Filipstad. hahah du är så knäpp! (Men de är nog därför jag gillar dig så, för du är så knäpp;)
Den gemenskapen vi hade där nere är något jag saknar väldigt ofta. Alla blev annorlunda där nere. Det var väldigt förtrollat faktiskt. Ja kommer ihåg när den sista gudstjänsten var klar och ja visste inte var Emil va, sen efter två timmar kommer han ut från kyrkan o har fortsatt med den tysta stunden. Haha ja man blev lite konstig där nere faktiskt. Men vilken underbar känsla det var. Man bodde med andra människor från hela världen och man kunde vara precis hur konstig som helst utan att någon brydde sig. Jag skulle vilja åka dit igen. få uppleva allt det där ännu en gång.
Sista natten var så fantastisk när vi gick in i kyrkan fick alla ljus och efter det kommer små barn in i kyrkan och börjar skicka en låga vidare till alla runtomkring sen var hela kyrkan upplyst av ljus- så vackert. Efter mässan fick man gå och prata med munkarna som skulle hjälpa en att vägleda en i livet, om man hade livsfrågor gick man till dom.
Resan till Taizé fick mig att se världen på ett annat sett. Vi klarar oss så himla bra med bara varandra, det behövs inte mycket annat för att få ett lyckligt liv. Vänner är det finaste vi har.
Här kommer några bilder från resan ;
`Take care alla osv´
Kommentarer
Trackback
