.

Att kunna förlåta andra människors misstag är en befrielse, både för en själv och för den som blir förlåten. När någon gjort en illa är det naturligt att känna sig sårad, ledsen, besviken och arg. Men om man inte kan glömma och förlåta det som har hänt så övergår besvikelsen så småningom till bitterhet. Bitterheten är något som verkligen binder en människa. En bitter person ägnar så mycket energi åt att tycka synd om sig själv och att tycka illa om personen som gjort dig sårad/besviken att det är svårt att tänka på något annat. Livet och vardagen fylls lätt av självömkan och man är mer känslig, framför allt från den som man är bitter på. Också för den som inte blir förlåten är bitterheten en plåga. Att veta att man gjort någon så illa att denne inte kan förlåta en är smärtsamt.

Vi tror att förlåtelse i grund och botten är ett viljebeslut. Det är ett val man gör. Ibland känner man sig så kränkt och så sårad att man upplever det som att man inte kan förlåta. Hur många gånger har man inte hört det uttalas i filmer och tidningar att "mycket kan jag förlåta men inte det här". Vi tror  att det handlar om att man inte vill förlåta. Tänk efter själv. Visst är det så att man ibland känner sig så djupt sårad och är så besviken på någon att man inte vill förlåta. Man tycker att man har rätt att tycka synd om sig själv och att skuldbelägga den andre och man njuter av det också. Och visst har vi rätt att vara besvikna och ledsna. Det är ju en helt naturligt att man blir det om man blivit sårad. Men man har däremot ingen rätt att binda människor vid sin skuld genom att inte förlåta dem. Det kan vara väldigt svårt att förlåta. Man kanske bestämmer sig för att förlåta och försöka glömma men känslorna av besvikelse finns fortfarande kvar och så tror man att man inte lyckats förlåta. Men om förlåtelse är ett val, och jag alltså bestämmer jag mig för att förlåta och när jag har bestämt mig så har jag förlåtit även om mina känslor säger något annat. Det kan dröja ett tag innan känslan av besvikelse lägger sig men jag har likväl förlåtit. Vad är det då för val jag bestämt att göra?  Jag har sagt att jag förlåtit dig med ord men har jag verkligen förlåtit dig?