Drömmar&Hemligheter




Åkte aldrig till skolan idag utan blev hemma. Jag blir så himla seg av att inte få träna varje dag utan jobba till nio på kvälen.... Men money money money !

ligger i sängen o tittar på True Blood, alltså man blir verkligen helt fast av serien !  Idag blir det iaf träning från halv fem till nio, ska bli så otoligt skönt!  Idag kör jag lite Zumba, konditionsträning och ett styrkepass får det bli på det också.

Igår natt drömde jag att Erik och jag bodde på Marieberg och att det fortfarande var ett psykhus och
helt plötsligt springer det in galna gamla människor (som verkligen såg helt död ut) in i våran lägenhet och börjar slå sig själva i skallen med våra grytor och stekpannor :s  Erik blev galen han också för till slut anslöt han sig till dom och gjorde lika dant och där mitt i allt stod ja helt livrädd:s   crazy dream !
Inatt där emot drömde jag att jag var tillbaka i ringen , vilken härlig känsla det var fast den inte var verklig. De svarta boxningshandskarna var på och jag såg verkligen glöden i mina ögon från drömmen. Det är en sån speciell känsla när man står i ringen och är redo för fight. tekniken gör att det går så himla lätt. Förr kunde ja inte klara mig utan boxningen en enda dag i veckan. När jag var ensam och hela världen var upponer för mig fanns boxningen där som en lösning. De timmarna jag spenderade på Fight Center gjorde att jag glömde verkligenheten för en stund. Alla bekymmer följde mig aldrig med upp på vinden.

jag saknar det

men det finns sina skäl till varför jag aldrig kan återvända. nu i efterhand inser man vad man skulle ha gjort annorlunda.Det var två veckor av mitt liv som förstörde det jag brann för, men jag har mig själv att skylla.
Det är faktiskt helt otroligt läskigt vad man påverkas av människor. fan för det
Det finns så många hemligheter vi inte vet om varandra, mitt liv,ditt liv- vad vi alla går igenom. ALLA har en riktig hemlighet som endast man själv vet eller om man har varit modig nog att berätta den för någon. Man vill gärna dela med sig av den för den är oftast svår att bära på själv.  Min "hemlighet" tog det många år innan jag berättade för någon. Men nu vet han om den. Det känns hemskt att berätta den men ändå väldigt skönt. Men den är något vi aldrig pratar om.














Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0